Min fantastiska resa genom livet

Jag lär mig än

Att arbeta inom skolan även om jag bara är en simpel lärarvikarie kan ha varit mitt livs bästa beslut. Det är något som jag för några år sedan aldrig skulle ha vågat göra just på grund av hur läraryrket speglar sig utåt i samhället. Jag är så glad för att jag i januari vågade "ta en paus" från mina högskolestudier men också en paus för all ångest som jag hade.  Jag har insett att skolan ger mig så mycket, barnen ger mig så mycket och jag ger mig själv så mycket genom att få vara där bland all glädje.

Även om vissa dagar ger mig utmaningar ger andra dagar mig glädje och motivation. Jag ska ge er ett exempel som faktiskt hände för två veckor sedan, jag vikarierade som syslöjdslärare. Herregud tänker ni nu, Linda som knappt kan knyta sina fotbollsskor utan att de går upp under träningen eller linda som knappt kan göra en fläta hur enkelt det än är. Ja jag vikarierade som syslöjdslärare. Jag vart tvungen (och inte för att jag inte ville det) att minnas korsstygn, virkning och hur man syr miljöpåsar. Det jag inte kunde lärde jag mig antingen innan barnen kom på morgonen eller under tiden tillsammans med dem. Det är så fantastiskt när det helt plötsligt står 3 barn vid en och alla hjälps åt för att hitta lösningar på problem. "Hur gör vi?" eller "Skulle du göra sådär" och tillslut dyker en fjärde upp och säger "Lyssna, så här ska ni göra".

På tal om läraryrket så tänkte jag dela en bild med er som jag gjorde tillsammans med några barn, det enda kravet jag hade när vi målade var att det skulle vara "konst". Vad är konst då? Det kan vara vad som helst. En katt, ett träd, en solnedgång, till och med mina små blå streck på ett vitt papper kan vara konst. Barn är fantastiska och de lär mig lika mycket som jag lär dem, om inte mer.

Kram!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas